NSK – Skilda världar för mor och son

Det är svårt att tänka sig att Eva Barnekow som en fullständigt nedbruten kvinna när man träffar henne. Full av energi försöker hon få sonens fotografier att hänga rakt och med rätt avstånd till varandra inför utställningen på Vita skolan samtidigt som hon med inlevelse berättar hur hon upplevde tiden före, under och efter Carl-Henriks tid med den svenska militärstyrkan i Afghanistan.

– Han berättade det på juldagen 2006 när vi satt i bilen på väg hem från Stockholm. Jag tror vi passerade Ödeshög när han kläckte ur sig det, och just i det ögonblicket rasade hela min värld samman, säger Eva Barnekow.
Till saken hör då att Carl-Henrik varit i Kosovo i två omgångar och precis klarat livhanken.
– Min tanke var nu att varför skulle han åka till Afghanistan och bli kanonmat. Trodde han i sin vildaste fantasi att han skulle kunna rädda världen.

Carl-Henriks beslut att åka till Afghanistan blev också början till det projekt som Eva kallar Andetag. För att stå ut med att han var i en krigshärd och stilla sin oro började hon måla, och varje månad fick sin egen färg.
Inte helt oväntat började det i svart för att sedan övergå till ljusare och gladare färger, och avslutningen när Carl-Henrik kommit hem resulterade i kärlekens färg – rött. Totalt blev det 160 tavlor, där varje månad har en stor tavla (1×1 meter) och många mindre men där alla är i just den månadens färg.

– Första månaden arbetade jag med stengodslera också, men det blev för tungt i längden. Sen blev det bara tavlor och jag köpte så mycket dukar jag bara hade råd med, säger Eva.
Tavlorna är gjorda med collageteknik, och i varje tavla finns små, små tvinnade snören. I utställningen kombineras Evas tavlor med de tolv av de bilder som Carl-Henrik tog under sin tid i Afghanistan.
– När han kom hem hade han 5 000 bilder att gå igenom, och nu ser vi resultatet här. Och det är han själv som valt ut alla bilderna, jag har inte lagt mej i någonting, säger Eva.

De tolv fotografierna beskriver på ett mycket bra sätt hur en svensk soldat har det i Afghanistan. Det är glädje blandat med sorg, bomber blandat med lugn.
– Titta här. Här ligger de och solar på ett tak, och på bilden bredvid ser man en droppställning och förstår man att något hemskt har hänt, säger Eva.
Historierna kring när de låg på taket och solade speglar nog mor och sons år väldigt väl.
– Han kunde höra av sig då och tycka att det var tråkigt för de låg bara på taket och solade: men jag tyckte det var toppen för då kunde det inte hända honom något, säger Eva Barnekow.

//